Madam Erika

Den här bloggen kommer att handla om mitt nya hemmaliv, som sjukpensionär pga epilepsi. Det är fortfarande lite underligt, just tanken att jag gått i pension...Men jag har ju en familj och sådant, så jag kommer nog att få dagarna att gå...

Att vara mamma och ha epilepsi

Publicerad 2015-07-22 12:15:26 i Familjen,

Hej alla,

Jag har ju faft epilepsi hela mitt liv sedan jag var 8 år, det var då som jag fick diagnosen epilepsi. Före det så visste vi redan om att jag har nedsatt lungkapacitet och det gjorde att jag vart trött väldigt snabbt och orkade nästan inget när jag var liten. Bara att gå ut och gå, var väldigt tungt. Men jag erkände det aldrig. Nu har jag astma-mediciner för det och har opererat bort en del från vänsta lungan så det är så bra som det kan vara. Jag orkar inte lika mycket som andra helt enkelt, och det märks nog rätt bra. Men helt okej ändå.

Mitt mål i livet har alltid varit att bilda familj och att få bli mamma, det har varit nästan nummer 1 för mig. Att få Elias var bara för underbart. :) 
Jag åt så många olika mediciner för epilepsin som inte passade under en graviditet så jag fick hålla på och ändra med medicinerna i över ett halv år innan de medicinerna som passar ihop med en graviditet var under kontroll. 

När jag sedan vart gravid så mådde jag helt okej, jag hade mina anfall lite nu och då, så epilepsin hade inte ändrats så mycket. Jag föll dock inte en enda gång och slog med under alla 9 månaderna, så jag hade tur. 

Jag gick dock två veckor över tiden och då åkte vi in till BB och de skulle sätta igång mig. Under hela tiden jag var på BB så pratade alla bara om vilka biverkningar mina mediciner eventuellt skulle ha skadat Elias. Hela tiden fick jag höra det, och då skulle jag föda om bara några timmar. Det kändes tryggt vekrligen att få höra det i sista minuterna innan man ska föda, eller så inte va?! När man har epilepsi så har man förmodligen redan studerat allt som kan hända under hela graviditeten gällande mediciner, anfall och annat så man vet nog redan en hel del. Jag hade gått på extra kontroller under graviditeten och allt hade visat helt okej och normalt. 

På BB säger att de ska ha möte över på vilken sätt de skulle sätta igång mig, eftersom jag gått över tiden men efter en stund kommer de in igen och säger att de nu har läst att jag har asta-mediciner så det blir kejsarsnitt i alla fall. Som jag hoppades på redan från början. Men då är min fråga, hur kom det sig att de inte visste om det när jag redan kom in till BB och jag har ju faktiskt varit gravid i 9 månader och gått på extra kontroll pga min hälsa. Att jag har astma är långt i från en nyhet!!! 
 
De säger att kl. 9.00 blir det kejsarsnitt och vi sitter och väntar i rummet som vi fått. Det är spännande, och jag är jätte nöjd över att det vart kejsarsnitt. Tiden går och det går över 9.00 och 9.30 kommer de in och säger att den ansvariga barnläkaren inte vågar göra ett kejsarsnitt på lilla Åland pga vilka biverkningar barnet kan ha pga mina epilepsimediciner. Så nu blir det akut till BB på Åbo i stället. 
 
Vi kommer till Åbo och där tar de hand om mig och säger att nu ska de ha möte om hur de ska "sätta igång" mig, på vilket sätt. Då bröt jag ihop!!! Det var ju därför som jag åkte till Åbo för att det inte går att "sätta igång" mig normalt och för att de inte vågar göra kejsarsnitt på Åland. De har inte pratat med varandra så de vet ingenting på Åbo. 
 
Men till sist så får vi ett rum och allt blir normalt, kejsarsnittet går perfekt och vi får vår lite friska prins, utan några biverkningar av mina mediciner! Tack och lov! 

Jag är nöjd med allt, beslutet att åka till Åbo, det bästa som kunde hända, men hur hade de inte tagit reda på att jag hade astma under tiden jag gick på mina kontroller och när jag var och träffade min läkare på BB. Jag hade ju pratat om astman så det borde inte ha varit något problem. 
Nu fick vi dock en frisk liten grabb som vi älskar så mycket, och allt gick ju bra i slutändan i alla fall, och det är ju huvudsaken egentligen. 
 
Kram /Erika 

Kommentarer

Postat av: Yvonne

Publicerad 2015-07-22 13:20:37

Vad skönt att allt gick bra <3
Men tråkigt att det ska vara så där att en säger ett och en annan säger annat. Som barnmorska (jag är leg. barnmorska, men jobbar inte med det nu) förstår jag ändå i viss mån det där med vårdmötet i Åbo när du kom dit, eftersom en gynekolog inte direkt kan beordra en annan gynekolog att göra t.ex. kejsarsnitt, fastän du remitterades dit. Kejsarsnitt är en stor operation, som alltid innebär flera risker för komplikationer. Det är alltid ytterst den ansvariga läkaren som bestämmer. Vilket förstås är förvirrande och frustrerande för patienten. Och det är alltid osäkert när det gäller mediciner som KAN vara skadliga för fostret, men som är nödvändiga för mamman. Men, som sagt var, det var skönt att det gick bra! Kram!

Svar: Hej, absolut. Det viktigaste är att både jag och Elias mådde bra. Men det var så underligt att de ungefär utgick i från att jag inte redan visste om mina mediciner, att de kan ha påverkan på fostret. Jag menar jag hade ju vetat det i över åratal och tagit reda på det mesta. Men som sagt, man ska ju vara förskiktig. Kram
Erika

Postat av: Yrsa

Publicerad 2015-07-22 13:31:12

Det låter ju helt vansinnigt att läkarna och sjukvården inte var pålästa och som kommunicerat med varandra. Och att höra att barnet kunde ha blivit påverkad av dina mediciner, som du säger, har man epilepsi så är man väldigt påläst om vad som kan hända och tänker efter sjuhundrafemtio gånger innan man skaffar barn för man är så orolig för barnets säkerhet. Vad som kan hända med barnet och om ens kropp klarar en graviditet överhuvutaget.

Skönt att allt gick bra tillslut <3

Stora gratulationer till eran prins <3 <3

Svar: Hej hej, Jo, yessus vad jag läst på om andras graviditeter, de mammorna som har epilepsi och diskuterat mycket med min neurolog. Det är sådant man bör göra om man har epilepsi och funderar på att bli gravid. Jag har läst om medicinerna och var på möte med en gynekolog före jag blev gravid för att se vilka olika funktionsnedsättningar man kan se under ultraljud då man är gravid. Så jag var verkligen förberedd! Sen har min man MS, så det är också en orsak till alla extra undersökningar. Kram
Erika

Postat av: Fredrika

Publicerad 2015-07-22 19:53:04

Mycket bra skrivet =) Även läkare måste tänka till ;)

Svar: Absolut, jag tycker att man som läkare borde väl läsa på lite när en gravid kvinna kommer och just ska föda. Men allt gick ju bra i alla fall. :)
Erika

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-01-22 04:22:22

Hej Erika!
Jag skulle jättegärna vilja komma i kontakt med dig. Jag diagnostiserades med ep vid 16 års ålder efter två Grand mals och flera små ryckningar. Sedan dess har jag medicinerat med Erganyl (valproat) dagligen. För 2,5 år sedan träffade jag min kärlek och vi är nu redo att skaffa barn. Vad jag har kunnat läs mig till är mediciner med valproat något av det sämsta man kan äta under en graviditet och jag har fått råd av läkare att försöka gå över på en annan medicin. Hur upplevde du medicinjusteringen? Var det mycket oro i samband med graviditeten? Jag hade verkligen uppskattat om du ville maila mig och svara på några frågor. Det är svårt att hitta personer som varit i samma situation. Hälsningar Evelina evelina.eliasson88@gmail.com

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Jag har placerat min blogg i Finlandbloggkartan.se!